Svea Jansson

Från och med i år kommer vi att utse Årets konstnärskap i landstingets konstsamling. 2017 uppmärksammar vi Svea Jansson från Filipstad. Vernissage: 19 januari 2017 kl. 12.30.

Svea Jansson

 © Svea Jansson/BUS (2017) Flicka med sol i håret

Svea Jansson

Jag drogs omedelbart till Svea Janssons målningar när jag såg flera av dem på Vårdcentralen i Filipstad, då jag först började arbeta med konsten i Landstinget. För mig är hennes uttryck kraftfullt och fritt. Lockande.

Under arbetet med den här utställningen har jag försökt finna information om Svea och hennes liv. Det har inte varit alldeles lätt. Med hjälp av några få publikationer och ett flertal samtal med människor som kände eller kände till henne, har jag pusslat ihop delar av en berättelse om ett liv och en konstnär.

Svea Jansson föddes 1920 i Valdemarsvik, men levde och verkade som konstnär i Filipstad där hon också dog 1986. Hon har deltagit i ett flertal av Värmlands konstförenings och Värmlands Konstnärsförbunds utställningar på bland annat Värmlands museum, separat har hon ställt ut på Museet Kvarnen i Filipstad, Karlstad, Karlskoga, Kil, Vejbystrand, Uddeholm och i Stockholm. Hon kom med tiden att bli en av Filipstads många framstående konstnärer, med särpräglad naivistisk stil och kolorit. Jansson studerade konst i Sverige, Norge (Lofoten), Italien (Capri och Castiglione) och Frankrike under 1950- och 60-talen. Hon reste flitigt och gjorde studieresor till Spanien, Holland, England, Skottland, Irland, Tunisien, Sovjetunionen och Grekland. Hon tilldelades Värmlands konstförening stipendium 1968 och Statens stora arbetsstipendium 1980. Jansson är representerad vid Värmlands museum, Statens samlingar, Landstinget i Värmland och i Filipstads kommuns samlingar.

Svea Janssons måleri beskrivs av många som spännande, direkt och ärligt, med en egen stil och vågad användning av färger. Hennes konst uppskattades av många under hennes verksamma tid, men det fanns också de som tyckte att det var för modernt och svårt att ta till sig. Perspektiven är ofta medvetet skeva. Färgerna kan verka spretiga. Hon gav sig på många olika sorters motiv och målade både figurativt och abstrakt.

I en katalog jag hittat (datum okänt) är Svea själv citerad:

Vill gärna förmedla iakttagelser sedda på mitt sätt där tingen kanske blir både blåare, rödare och rörligare än vad man väntar sig och där tankar och stämningar kommer in som förrycker själva bildseendet. Där måste få finnas plats för spontana improvisationer.

Berättelser om en Svea som drabbats av polio som barn, och som levde resten av livet med käpp för att gå och med en i princip obrukbar arm och hand, har kommit mig till dels. Men mest berättelser om en glad, påhittig och framåt person med styrka och integritet.

Det har varit en fantastisk upplevelse att få närma mig hennes bilder och hennes historia under arbetets gång. Mina och hennes vägar har på så vis korsats, genom tid och rum.

Det har växt fram en bild av ett konstnärskap väl värt att undersöka närmare för alla intresserade.

Maria Andrén, konsthandläggare                                                                                                    Konstenheten